Krav på förbjuda tiggeri förs fram ibland. I dagens DN så för Bo Rothstein (professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet) fram den nytänkande tanken att förbjuda giveriet istället.
För det första tycker jag alla ska avstå skänka pengar till tiggare. Skänk andra vägar till de organisationer du vill stödja.
Men det jag vill säga med detta inlägg är att tiggeri är svårt att förbjudas. När jag besökte Jerusalem berättade guiden att eftersom tiggeri inte var tillåtet så sprang dessa människor framför oss omkring och sålde garnstumpar på 10 cm. Priset avgjorde jag som köpare. Tiggeri förtäckt till försäljning alltså.
Så när tiggeri förbjudits så kommer vi se säljare av produkter lika kostsamma som "rosa band" florera på stan. Vad har vi vunnit? Ska vi ha en polis som avgör ifall produkten har tillräcklig "säljvärde"?
Jag delar Rothsteins ide om att vi måste förbjuda verksamhet som försätter andra i misär eller bidrar till att behålla människor i misär. Jämförelsen med sexköpslagen är lysande. Själv anser jag att sexköpslagen är felaktig eftersom den mest kan ses som en politisk manifestation av de som misslyckas med att lösa de verkliga problemen. Det vi behöver är en slavköpslag. En lag som straffar alla som på ett eller annat sätt utnyttjar människor i misär eller som bidrar till att människor försätts i misär. I dagens Sverige finns det mängder av verksamheter som utnyttjar människor i misär. Varför skall vi enbart bestraffa de som köper sex? Vi borde istället se över utsatta branscher såsom städföretag, byggföretag, åkerier och restauranger. Detta är bara en liten del, listan kan göras lång. I många av företagen som verkar i dessa branscher finns papperslösa, jobbsökare, invandrare från Långtbortistan och andra som hamnat utanför våra sociala skyddsnät. Varför straffar vi bara sexköpare när så många andra bidrar till utsattas misär? Det är inte så länge sedan vi kunde läsa att svartjobbare städade på regeringskansliet och hos McDonalds. Vi vet att många åkerier anlitar tvivelaktiga underentreprenörer. På många restauranger finns det folk med usla villkor. Byggföretag har i många fall utnyttjat underentreprenörer från låglöneländer som gett sina anställda skitlöner. Varför bestraffas inte de som benyttjar sig av dessa på samma sätt som sexköpare?
SvaraRaderaLåt hjälpen till behövande i första hand gå genom våra kommuner och i andra hand genom seriösa hjälporganisationer såsom stadmissionen och frälsningsarmen. Tanken på det gamla
folkpartistförslaget om statliga eller statligt kontrollerade bordeller ligger inte långt borta. Vi borde kanske se skillnaden på att köpa sex av en hittvingad tonårstjej som vi inte kan tala med och en trettioårig svensktalande kontorsråtta som vill utöka shoppingkassan och ber om lite mer än taxipengar. Men sådant ger kanske inte politiker positiva rubriker och om kommunerna skulle tvingas att agera skulle detta kosta (skatte)pengar.
När det sedan gäller förbud mot tiggeri så undrar jag om inte detta kan jämföras med förbud mot gatuprostitution. Här borde vi i första hand, före förbud, tvinga de sociala myndigheterna att agera. Men det vore kanske på sin plats att lokalt kunna förbjuda sådana verksamheter inom vissa områden, exempelvis i omedelbar närhet (2-300 m) till skolor, dagis, fritids, ungdomsgårdar och liknande platser där barn och ungdomar regelbundet vistas.
Slutligen måste jag påpeka att misären kan inte lagstiftas bort, däremot kan vi lagstifta om åtgärder mot de som bidrar till att människor lever i misär.
Jag håller med om inriktningen att inte tillåta att försätta/bibehålla människor i misär. Där borde lagarna vara hårdare.
SvaraRadera