Jag ogillar när partier funderar i banor "vad ska vi tycka nu för att folk ska gilla oss?". Redan frågan visar att man är fel ute. Frågeställningen ska möjligen vara "vad tycker folk är viktigt, och vad tycker vi i den saken".
Att ta egen ställning i en fråga innebär ibland att man inte får alla med sig. Men det kan även visa vilken ideologi man har.
Jag gillar partier med ideologi. Målet med ideologi är för mig att förändra samhället i en riktning. Problemet uppstår däremot när samhället förändrats dit man vill eller när tiden gått ifrån den samhällssyn man utgår från. Likaså ifall alla plötsligt är överens om riktningen man har.
Exempel 1: Det är inte svårt att se att ett Bondeförbund var rimligt att enas kring. Det var inte länge sedan Sverige var ett bondesamhället och många problem/lösningar hörde till det området. Nu har den grundförutsättningen tappats och vi ser hur Centern på riksnivå saknar en stomme att samlas kring.
Exempel 2: Arbetare hade gemensamma intressen för 100 år sedan. Inget snack om den saken. Men idag har vi ett socialistiskt samhället som alla i stort är eniga kring att vi ska ha. Så nära målet så blir det oklart vilken riktning som är framåt.
Exempel 3: Det är trångt i mitten också. Mitt eget liberala folkparti får det svårare att förklara sig när fler partier anammat synsättet.
Exempel 4: Åt motsatt håll går att miljöfrågor blir viktigare med tiden. Att knipa åt sig det namnet är nog lika viktigt som att heta arbetarparti förr. Även om många väljare röstar på att ett partinamn låter bra så finns det ofta en substans som man enas kring.
Vad jag vill komma till är egentligen att jag inte tycker ett parti ska byta ideologi. Med flaggan i topp ska man styra i linje med den ursprungliga planen. När man nått målområdet och inte kommer överens om framtida riktning så ska man inte sörja om skeppet går mot botten. Partiets ideologi kommer tillbaka när behovet uppstår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar