Ferieskola i Sollentuna

I veckan beslöt Barn- och ungdomsnämnden på Folkpartiets initiativ enhälligt att vi ska utreda möjligheten till ferieskola i Sollentuna.  Lite extra glad är jag eftersom jag skrev utkastet och har lobbat för det ett tag internt.  Det har inte varit något hårt motstånd mot det, men i politiken så är det mesta segt ifall man som jag inte styr skutan.

Att kalla det ferieskola istället för sommarskola tycker jag är viktigt eftersom jag är lite skeptisk till att bara sommaren är lämplig tidpunkt att hjälpa barn som har lite trögt i nått ämne.

I höst får vi en utredning om förutsättningarna.  Den ska bli intressant att läsa.

Romer, asfaltsläggare och IT-konsulter

I veckan avhystes de romer som bodde i ett improviserat läger i Helenelund.  Jag var själv där och såg lite före och efter avhysningen.

För att göra resonemanget kort så måste alla inrätta sig i de boenderegler vi har.  Det gäller för romer likaväl med asfaltsläggarna (som kommer varje år) eller för en IT-konsult eller svenska hemlösa.  Vill man bo i tält så gäller camping eller allemansrätt.


Sedan finns mer problematik runt de rumänska romerna och irländska asfaltsläggarna. Jag berör inte de frågorna eftersom svaren är så långsiktiga.

Delad arbetspass är inte bra

I veckan har vi hört om delade arbetspass i nyheterna. D.v.s. du jobbar ett par timmar, är ledig en stund och jobbar sedan fler tider.

Sånt här är för mig i stort en styggelse.  Något förbud vill jag absolut inte ha eftersom jag är övertygad att det passar många.  En stund ledigt, hem och gå ut med hunden, etc.  Underbart för dessa personer som hittat rytmen.

Men för den som inte har nära hem så kan det bli straffkommenderade håltimmar.  För dessa personer är det snarare så att de har dubbla deltidsarbeten.  Ingen ska tvingas jobba så utan kompensation. Om arbetsgivaren inte kan tillhandahålla sammanhållet arbetspass så är det inte orimligt att den anställde kan vara arbetslös resterande tid (och leta annan arbetsgivare).

På samma sätt får ett arbetspass aldrig vara för kort.

40-talister ska gynnas igen?

Nyss lade en "nybyggarkommision" fram sina förslag hur man ska få fart på nybyggandet.  Jag har inte läst dem och jag har ingen anledning att tro att de kommit till felaktiga slutsatser.

Som 70-talist blir man lite trött när lösningen på de äldres inlåsningseffekt kommer på tal.  Det är såklart ett problem när man inte har råd eller ekonomisk motivation att flytta till ett mer lämpligt boende än den stora villa man kanske bor i.  I klartext är det 40-talister som vi pratar om.  Mina fördomar om många i den generationen är att de köpt sina hus och sedan via avdrag och inflation så har de på kort tid amorterat av hela huset.  Nu låter det som att de är missnöjda med vinsten de kommer göra vid försäljningen och önskar få behålla mer pengar.

Förlorare riskerar bli de generationer som inte har råd att köpa de dyra husen och är utlämnade att hyra de dyra bostäderna som 40-talisterna inte tycker sig har råd med.  Dessutom kommer kostnad för all restid för hemtjänsten i framtiden antagligen tillkomma.

Jag hörde själv en politiker (40- eller 50-talist) uttrycka från talarstolen att "bostadsbristen kan hjälpas en bit om jag får behålla mer pengar när jag flyttar".

Något känns inte solidariskt här.  Även om det är rätt att minska reavinstskatten så känns det inte rättvist.  Men vem har sagt att livet ska vara rättvist.

Partiers uppgång och fall

Jag ogillar när partier funderar i banor "vad ska vi tycka nu för att folk ska gilla oss?".  Redan frågan visar att man är fel ute.  Frågeställningen ska möjligen vara "vad tycker folk är viktigt, och vad tycker vi i den saken".

Att ta egen ställning i en fråga innebär ibland att man inte får alla med sig.  Men det kan även visa vilken ideologi man har.

Jag gillar partier med ideologi.  Målet med ideologi är för mig att förändra samhället i en riktning.  Problemet uppstår däremot när samhället förändrats dit man vill eller när tiden gått ifrån den samhällssyn man utgår från. Likaså ifall alla plötsligt är överens om riktningen man har.

Exempel 1: Det är inte svårt att se att ett Bondeförbund var rimligt att enas kring.  Det var inte länge sedan Sverige var ett bondesamhället och många problem/lösningar hörde till det området.  Nu har den grundförutsättningen tappats och vi ser hur Centern på riksnivå saknar en stomme att samlas kring.

Exempel 2: Arbetare hade gemensamma intressen för 100 år sedan.  Inget snack om den saken.  Men idag har vi ett socialistiskt samhället som alla i stort är eniga kring att vi ska ha. Så nära målet så blir det oklart vilken riktning som är framåt.

Exempel 3: Det är trångt i mitten också.  Mitt eget liberala folkparti får det svårare att förklara sig när fler partier anammat synsättet.

Exempel 4: Åt motsatt håll går att miljöfrågor blir viktigare med tiden.  Att knipa åt sig det namnet är nog lika viktigt som att heta arbetarparti förr.  Även om många väljare röstar på att ett partinamn låter bra så finns det ofta en substans som man enas kring.

Vad jag vill komma till är egentligen att jag inte tycker ett parti ska byta ideologi.  Med flaggan i topp ska man styra i linje med den ursprungliga planen.  När man nått målområdet och inte kommer överens om framtida riktning så ska man inte sörja om skeppet går mot botten. Partiets ideologi kommer tillbaka när behovet uppstår.

Vinster i välfärden

Frågan om vinster är inte lätt. Saker hänger ihop mer komplicerat än det här inlägget har plats till.  Men min syn på saken ska jag försöka förklara.

• Kvalité är viktigast.  Dålig kvalité samtidigt som man gör vinstuttag är såklart inte OK.  Bolag som haft dålig kvalité ska kunna bli skadeståndsskyldiga.  I ett produktbolag är det enkelt, men i ett tjänstebolag blir det mer komplicerat, men det borde vara möjligt.
• Vinstuttag i sig upprör inte mig.  Däremot hur företag kan slussa vinster till skatteparadis.  Så för mig är det skatteparadis som ska motarbetas i första rummet.
• Uttag av överdriven vinst/lön/bonus med en senare konkurs är också upprörande. En konkursförvaltare borde kunna återkräva pengar oavsett bransch ifall utbetalning visar sig vara omotiverad.

Vinst kan ta sig många uttryck.  Den som i framtiden vill komma undan ett förbud på vinst inom skola och vård kan göra så här:

• Hög lön/styrelsearvode till ägaren.
• Bilda att städbolag som tar hutlöst betalt.

Jag drar gärna parallell med Bingolotto. Bilen de lottar ut för 250.000kr har de köpt av sitt eget bullvanbolag som i sin tur köpt den för 225.000kr av Volvo. Du ska inte tro att du får rabatten.

Den som vill sko sig förbi ett eventuellt förbud kan alltså alltid göra så.  Regelverket för att förhindra det kommer bli väldigt väldigt komplicerat.

Så jag tycker man ska fokusera på kvalité istället.  Duger inte kvalitén så ska orsak sökas och skadestånd kunna utkrävas.

Förbjuda tiggeri är verkningslöst

Krav på förbjuda tiggeri förs fram ibland. I dagens DN så för Bo Rothstein (professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet) fram den nytänkande tanken att förbjuda giveriet istället.

För det första tycker jag alla ska avstå skänka pengar till tiggare. Skänk andra vägar till de organisationer du vill stödja.

Men det jag vill säga med detta inlägg är att tiggeri är svårt att förbjudas. När jag besökte Jerusalem berättade guiden att eftersom tiggeri inte var tillåtet så sprang dessa människor framför oss omkring och sålde garnstumpar på 10 cm.  Priset avgjorde jag som köpare.  Tiggeri förtäckt till försäljning alltså.

Så när tiggeri förbjudits så kommer vi se säljare av produkter lika kostsamma som "rosa band" florera på stan.  Vad har vi vunnit?  Ska vi ha en polis som avgör ifall produkten har tillräcklig "säljvärde"?